Intervju
Skrivet den 2012-04-19 @ 09:46:11
Jag blev så förvånad för jag trodde aldrig att jag skulle få en hjärtinfarkt.
Malin och Amanda har varit och intervjuat en dam som fick en hjärtinfarkt sommaren 2011. Hon berättar om hur det var, och hur det har blivit efteråt och hur det har påverkat hennes familj.
M: Dom säger på tv ibland att "större" människor är i större fara att få en hjärtinfarkt?
Det har jag faktiskt inte tänkt på , för jag sköter mig väldigt bra ändå. Är ju också väldigt galen i att röra på mig, men har inte kunnat göra det så mycket på senaste tiden. Ryggproblemet har gjort så att jag inte kan springa i skogen lika mycket som jag har gjort förut. Man blir väldigt frustrerad över att inte kunna göra det man vill. Man funderar ju också mycket på vad man gjorde när man var ung, då man sprang omkring och hade sig. Det kan också bero på att man får en hjärtinfarkt i livet.
M: Du har inte fått några mardrömmar under tiden? Läste nämligen att man kunde få det då man har varit med om en hjärtinfarkt.
Nej ingenting. Ingenting förutom att tankarn går mest till att jag har ju astma, och medicinerna tar ut varandra, så det är ganska jobbigt.
M: Hur många mediciner tar dig per dag?
5 olika tabletter, bara morgon.
M: Och det är en upplösande eller?
Nitroglycerin ja, när jag känner någonting som hör ihop med hjärtat, då tar jag denna. Domningar i armen, då tar jag också denna medicin, och den stoppar jag under tungan, sen släpper allting.
M: Men det måste ju vara en stor trygghet för dig?
Ja absolut, en stor trygghet.
M: Men man blir väl lite skeptiskt också när det kommer en smärta?
Det är en väldigt svår fråga att svara på. Speciellt hos kvinnor, då pirrar det till i kroppen litegrann, det känns som att det är någon som skär i bröstet. Det är ingen stor smärta, men när allt kommer på en gång ibland i kroppen, är det ingen skön smärta.
När det gäller att gå ut, du har ingen rädsla att gå ut själv ifall det skulle hända dig nånting?
Nej, det har jag inte. Jag har min mobiltelefon, och med den känner jag mig väldigt trygg. Skulle det hända någonting så ringer jag ett samtal.
M: Om du beskriver dig med ett ord: Från då du fick attacken till nu idag, vad skulle det vara?
En otrolig resa, har både varit sorg och glädje. Man har lärt sig otroligt mycket.
M: Har ni fått ett erbjudande om någon terapeft?
Fanns ingen just då jag var på sjukhuset, men man kunde fråga, och då fick man en. Det fanns en som jobbade med styrke och vattenträning, så man fick komma i en grupp och vara med.
Först tackade jag Nej, orkade inte vara i en grupp, hade jobbat med det så många gånger. Men så var det en samling på sunderbyns sjukhus, så jag åkte dit och kollade. Fick först gå igenom ett test. Hon konstaterade att jag kunde "cykla". Cyklar ju 7,2 km varje morgon. Bestämde mig efter att tag att vara med i gruppen, torsdag-måndag. Men kan inte träna tills jag blir svettig, och det är ju det jag vill.
M: Har du regelbundna koll på sjukhuset?
Har haft återbesök, pratat om min astma osv. Har kontakt med dom idag, men är inte på så många återbesök nu mera. Men får jag något problem eller nånting, så ringer jag såklart dit.
M: Hur var din mans upplevelse till denna händelse?
Han tyckte att det var jätte jobbigt. Man kan heller inte göra så mycket, är liksom som en våt duk på pannan, man känner sig helt hjälplös. Men mina hundar hjälpte mig mycket och passade mig, även samtal från nära och kära hjälpte mig och min familj otroligt mycket.
Hoppas ni lär er någonting, och att våran blogg hjälper er och era nära och kära som har eller har haft en hjärtinfarkt. Fortsätt läs och sprid vidare.
//MVH Ida.